Detta innebär att vårt gäng har nu formellt tagit över och det är vi, vår kontingent, som har ansvaret. Så nu är det min telefon som ringer om det är något, jag som skall svara på frågor som kommer och det är mitt ansvar att vara rådgivare till mina Afghanska med/motparter. Det gamla gänget, de som varit här i sex månader, har knappt en vecka kvar innan de återvänder till Sverige. De finns självklart som backup om det skulle behövas men det är vårt ansvar nu och de har redan skjutit ut sig mentalt om vi säger så.
Efter en intensiv vecka med genomgångar, möten, repetion och ännu fler genomgångar på vilka möten som sker, vilka rapporter som skall lämnas när och vad som skall göras alla olika dagar i veckan börjar saker falla på plats. Ska verkligen inte påstå att jag kan allt ännu, för i detta landet och denna organisation blir man nog aldrig fullärd, men jag har i alla fall fått greppet om helheten. Eller som vår chef sa, -”Vi kan inte lära oss allt nu under hand-over perioden, vi ska förstå saker och ting hänger ihop”. Och det kan jag nog påstå att jag börjar göra, förstå hur det är tänkt att fungera iaf.
Jo, i eftermiddags så genomfördes ceremonin under högtidliga former. Som tur var fattades beslutet att vi skulle vara inomhus för att inte brännas sönder av solen men det var inte svalare för den sakens skull. För ni kan ju själva tänka er hur svettigt det var inne i en stor hall där solen stod på och ingen ventilation förekom. Enligt JJ’s så visade hans klocka 39 grader celsius och det var det garanterat. Själv kände jag hur svetten inte bara pärlade sig i pannan utan även rann längs ryggen, sidorna och till och med längs benen. Så varmt var det!!!
Men det var ingen som svimmade, rätt musik spelades vid rätt tillfälle och rätt kommande sades vid rätt tillfälle. Svenska fanan räckets över från avgående chef till vår chef och CO sa de viktiga orden -”Jag tar befälet!”
Det enda som blev i liten plump i protokollet var att det ringde i en mobiltelefon under ceremonin. Och det bästa av allt är att det var avgående chefens (en ganska torr överste från Livgardet) egna telefon som plinglade mitt i generalens tal. Snacka om humor…..
Tyvärr har jag inte kommit igång ordentligt med skrivandet ännu, som ni märker. Det har varit mycket med jobbet, långa dagar och sena kvällar. Värmen tar ut sin rätt och fokus har legat på annat. Men jag hoppas att sakta och säkert så kommer rutinerna och då även tiden att sätta sig ner och knacka ihop ett par rader!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar